vi som var så lätta, flöt igenom allt
när blev mina andetag för tunga för att andas?
vi som levde utan mark
och trodde att man kunde sväva förevigt
vi som aldrig föll
och nu är du för högt upp för att ta emot mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar