alla vet, och vi vet
ingenting varar för alltid
även om jag trodde att vi
var som rymden, evig
men jag tror vi båda hade fel
jag kommer alltid bli varm
och känna hur ett leende smyger sig fram
varje gång jag tänker tillbaka
genom allt hat
alla sårande ord
så fanns det trots allt
något mycket större mellan oss
en gång
tack för allt du gav, och allt du lät mig ge dig
alla värmande ord, alla tröstande kramar
alla skratt, tårar
det har gett mig mer än du tror
än en gång, tack..
söndag 18 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar