Du har ett sätt att se bortom mig,
när jag behöver dig som mest
Och där hos dig spelar du musiken
som skriker ut att det är fest
Det har hänt att jag har bett dig komma ut
för det är så ensamt och förvirrat här omkring
men då höjer du musiken och säger ingenting
Du har ett sätt att vara nära och trofast här bredvid,
fast varje gång något kommer ivägen
blir jag till någon konstig och utstött invalid
Jag skulle bara vilja att du kom ut till mig inatt
Inte för att du har tid
Eller för att du mår hitt eller datt
Utan för att du vill, kanske du undrar över hur jag mår? Hur det är fatt?
Men mest av allt för att bara vara och ta ett onödigt snack
Som förut.
tisdag 21 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar