jessica gullsjö

Vet inte om det är värt att vara irriterad över, men visst fan är jag det endå. Blir det tredje gången gillt eller håller du fast? Jag har blivit annorlunda sa du, men jag börjar tvivla redan nu. Känner att det inte är som det brukade vara och jag vet inte riktigt anledningen. Jag vill inte känna att jag måste kämpa för att ha dig kvar, det ska liksom komma naturligt. Det gör det inte längre och det känns ganska surt. Men kanske är du bara en sådan person? Kanske visste jag det? Jag dömer dig inte för det. Jag är iallafall en sådan person som vill ha människor runt om mig som jag alltid vet kommer finnas där och som jag känner att jag vill finnas för. Det är inte det att jag inte vill det, men det handlar om att ge och om att ta. Man kan inte ta någon för givet, och inte mig heller. Jag vet inte om det här bara är något jag upplever, men jag tror att om du tänker efter så tror jag att du vet allt det här. Eller har jag fel?