Det som spelar någon roll är att andas i takt till stadens buller om kvällarna.
Det avgörande är att ta sig an det där hjärtat och låna det tills man växer upp.
För jag är 16 år, bara 16 år. Ibland känner jag att jag blir äldre, men imorgon är jag säkert 10 igen.
Det viktiga är att skippa misstagen och endå lära sig någonting utav det.
Det är nog bäst att skaffa sig en bra plats och hålla den tills du vågar mogna.
För jag är 16 år, bara 16 år. Och jag vet inte riktigt vem jag kommer vara imorgon.
Imorgon när jag kastat bort mina kläder och tagit av mg allt som varit till låns.
Jag ska se tillbaka på det med nya ögon en dag, kanske snart.
För jag är 16 år, bara 16 år. Ibland känner jag att det enda vi lär oss är att det här inte alls spelar någon roll.
måndag 4 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar