Hur osannolikt det än låter så tror man alltid på en nära vän.
Man bara antar att de är ärliga. Precis som riktiga vänner bör vara.
När någon som står en så nära ljuger en rakt upp i ansiktet känns det bara så ASNJFBDKJbKJFSBGFSKGB!!!!!!!!!!!!
Så lågt som man kan nå.
I det här fallet var nog sanningen inte acceptabel heller.
Men den hade känts mycket bättre om jag hört den från dig.
Jag känner mig bara så blåst, så totalt uppkörd. Jag känner mig liksom dum för att ha trott på min vän? Sånt som man tar för givet att man ska kunna göra.
Fortsätt såhär du så får du se vilka som står kvar. Räkna inte med mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar