Med dig är det som att känslorna alltid tar över för stunden
och tankarna kommer sen.
Jag hör ju själv hur dumt det låter såhär i efterhand när de läggs upp.
Men allt det här jag bara vill bli av med vänder om och kommer efter mig. Och jag stannar alltid.
Jag låter det tränga på.
Jag öppnar varje gång.
Du får allt jag har.
Du passar perfekt
där dit ingen annan kommer in.
Kanske känner jag så i resten av mitt liv. Kanske är känslan borta imorgon. Men det får inte spela någon roll längre.
Passera mig när jag stannar
så kanske jag glömmer dig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar