onsdag 5 maj 2010

Det finns sånna här tillfällen, då man tappar kontrollen och sjunker i sina egna ögon. Och man kan inte riktigt greppa vad det är, det är som en dimma. En dimma full med ångest man inte kan se, som sätter sig under huden istället. Det är sånna här tillfällen, sånna här dagar, man önskar att någon såg igenom en. För det skulle bli för jobbigt att förklara.
Det är sånna här ögonblick andetagen inte går att bära. Ett sådant tidsfördriv, som bara förstör..
Jag kommer alltid ha det i bakhuvudet, var dag. Det finns överallt, hela tiden. Jag kommer aldrig bli helt fri, iallafall, inte än.. inte än.
Dagar som idag är jag onåbar, det finns en röst i mitt huvud som tar övertaget. Inget spelar egentligen någon roll, dagar som idag.

Inga kommentarer:

Powered By Blogger