Det var kul i Skultuna,
det är kvällar som dehär
man behöver för att komma hem klockan fyra
och aldrig låta dimman lätta
Jag hade faktiskt saknat dig,
och man undrar ju hur du bär dig åt
du kommer alltid vara min etta
Men livet är för kort för sånt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar